Min lördag!

Hej där ute!
 
Idag har jag varit på hyfsat humör faktiskt! Ibland känner jag till och med att någon dag, längre fram, kanske jag kommer känna lycka till och med. Jag och älsklingen har varit och shoppat och vi fick båda köpt oss lite smått o gott. Jag fick ett par nya jeans och ett par solbrillor bland annat! Har till och med fått handlat lite nagelgrejer för att göra "fransk manikyr" kan inte säga att resultatet blev ultimat dock. Men det är roligt att äntligen ha långa naglar nu efter jag slutat bita. :)
 
Det tar mycket på energin att "hålla igång" hela dagen så nu sitter jag utslagen i soffan. Det är jobbigt att komma ut på såna offentliga ställen när man ser alla lyckliga par med sina barnvagnar. Ännu värre är det med de som går där med sina barn och ser missnöjda ut?! Jag kan inte fatta att folk inte uppskattar det dom har. Är det en sak jag lärt mig efter detta så är det att uppskatta det jag har, och hoppas på det jag kanske kommer att få. Här är lite av mina funderingar över livet idag:
 
"Du lever ju i alla fall."
Om jag hade fått en peng för varje gång jag hört detta! Ska jag vara tacksam för det nu eller?
 
Nej. Man är inte tacksam för att man lever när man vaknar upp med 4 slangar i magen, inte kan röra sig, har en slang i halsen som gör att man inte kan prata och man har förlorat själva meningen med livet. Man har förlorat sitt barn. Hur ska man kunna vara tacksam för det? 
 
Nu såhär i efterhand kan jag förstå vad dom menar. Jag svävade ju trots allt mellan liv och död i flera veckor. 
Genomgick en 11 timmar lång hjärtoperation och 6 mindre operationer. Och här sitter jag. Det är inget mirakel men kirurgerna här på Sahlgrenska är mina hjältar. Och många andras. 
 
Nu har även jag börjat känna en viss tacksamhet för att jag lever. Livet kan ju fortfarande vända, jag har fått en andra chans. Jag ska kämpa för allt jag är värd och jag tänker inte ge upp drömmen om att bli mamma. Mina underbara pojkar kommer alltid att finnas med mig och jag kommer aldrig att glömma dom. Men en dag ska jag få känna lyckan av att få hålla mitt skrikande, varma barn i mina armar för första gången. Det är det som får mig att fortsätta. Jag lever helt enkelt på hoppet, även om jag vet att det finns en chans att jag kanske inte kan få ett eget igen så har jag bestämt mig, att på ett eller annat sätt ska det hända. 
 
Kram på er!


Kommentarer
Postat av: Malin -Änglamamma

Skönt att komma hem till soffan!
Men jag tycker naglarna blev fina! Bra gjort!

Svar: Ja det är gott! :) Nu har vi myst ner oss i soffan och kollat på bra film =)Tack, blev dock inte riktigt nöjd själv så det blir nog omgjort imorgon hehe
Marie Andreasson

2013-04-27 @ 21:58:58
URL: http://josefinaelma.blogg.se
Postat av: Camilla

Håller med Malin, tycker naglarna blev superfina!
Kram

2013-04-28 @ 07:08:59
URL: http://omlivetefter.blogspot.se
Postat av: Trine

Du vakre, fine, skjønne Marie!
Jeg har ikke ord, men jeg er så utrolig glad i deg <3

Svar: Så glad i dig också <3 Du betyder så otroligt mycket för mig! <3
Marie Andreasson

2013-04-30 @ 09:58:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: