Stressiga dagar

Ja, idag har det vart fullt upp.. precis som igår och dagen innan det. Det är skönt när det finns saker att göra.. jag vill ju inte ligga här i soffan och ruttna. Men man blir ju trött.. så mycket tröttare än jag blev innan. Det tar på krafterna att ha hjärtsvikt helt enkelt. 
 
I tisdags fick jag komma hem ifrån sjukhuset vilket var otroligt skönt. Vi åkte upp till pappa och myste o käka middag på kvällen! Onsdagen spenderades med världens finaste svärföräldrar då både mamma och J skulle jobba. Jag får ju inte lov att vara ensam om det skulle hända något med pumpen. Sen igår var det dags för omläggning av såren som ser mycket bättre ut nu. Inte alls lika infekterat och rött som det var sist. Var även en sväng hos tandläkaren och fick göra rotfyllning så nu är jag redo för transplantation. Min sköterska Eva ringde mig på em och berättade att jag blivit godkänd för transplantation men att jag inte aktiverats på listan ännu. Jag ska in på torsdag för att göra de sista proverna och få info om operationen och tiden efter. Sen blir jag aktiverad på listan. Jag börjar känna rädsla för det nu.. nu är det ju på allvar, och det är ju mig det handlar om. Det är MIG dom ska såga sönder bröstbenet på ännu en gång och öppna upp mig. Plocka ut mitt hjärta och sätta dit ett nytt. Det är väl kanske inte så konstigt att man är lite rädd, 
Det jag tycker har vart värst under denna tiden är att jag vet att någon annan måste dö för att jag ska få leva. Det måste bli en tragedi för att jag ska få min lycka. 
 
Jag har börjat läsa dagböckerna som skrevs under tiden jag var nedsövd. Har läst det som sköterskorna på NÄL skrivit och även det mamma, J m.fl. har skrivit. Det märks att det var nära när man läser om paniken som dom levt i under de veckorna. Här kommer ett litet utdrag ur boken där mamma skrivit under kejsarsnittet: 
"Nu är du inne på operation och alla sitter mest bara tysta. Känns som om vi inte vågar prata. J mätte blodsockret precis och Karolina (sjukhusprästen) blev lite sträng mot honom. Berättade hur viktigt det är att han sköter det nu. Jag är så rädd att jag nästan inte vågar andas. Alla gråter i omgångar. Paul Paulsson (läkare) var här och berättade att Elliot snart är ute. Allt är stabilt med dig. Dom skulle lägga han i en filt sen ska J och jag klä på honom och ta en massa kort för dig. Vi skall ge Elliot all den kärlek vi bara kan. Jag älskar dig. Vakna snälla."


Kommentarer
Postat av: Malin -Änglamamma

Känslosamt och fint med dagböckerna!

Kram <3


Svar: <3
Marie Andreasson

2013-04-27 @ 11:17:13
URL: http://josefinaelma.blogg.se
Postat av: Terese

Jag är så glad att du finns och jag kommer stötta dig till 100 och mycket mer än så. Jag älskar dig, du är min bästa vän! <3

Svar: Du är underbar gumman <3 det betyder så mycket med vänner som du <3
Marie Andreasson

2013-04-27 @ 17:49:36
Postat av: Anna

När jag läser dina inlägg så forsar ätårarna ner från mina kinder. Jag tycker så synd om dig och jag tänker ofta på hur det går med dig! Din "fröken" Anna

Svar: Fina Anna <3 saknar dig! <3
Marie Andreasson

2013-04-27 @ 18:58:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: