Update!

Nu var det dags för mig att uppdatera lite igen. Det händer mycket i livet just nu precis som det gjort resten av detta året. Nu har jag och J flyttat isär vilket såklart känns jättetråkigt. Vi har varit igenom så otroligt mycket de senaste två åren och det känns som vi hade nått gränsen för vad ett förhållande ska behöva utstå. Vi befann oss inte riktigt på samma ställe längre och då kändes det bäst att fortsätta var för oss. Det känns extra tungt på kvällarna när jag är ensam med tankarna om pojkarna. Han var ju det enda som påminde om våra killar och det blir väldigt ensamt nu när vi är i december månad och både Adrians och Elliots årsdagar närmar sig med stormsteg. Om bara 3 dagar skulle vår lilla Adrian fylla två år. Nu har vi istället bestämt att vi ska mötas vid minneslunden och tända ljus för honom. Det är skönt att vi fortfarande kan vara vänner, så att vi kan vara tillsammans under såna här dagar. 
 
Jag har inte skrivit så mycket om vad som hände med Adrian så jag tänkte berätta det hela lite kortfattat. Den 10:e december 2011 var vi på ultraljud i Göteborg för att se om lilla "Pricken", som vi kallade honom, var en kille eller tjej. Därifrån gick vi i tårar då vi fått veta att han var sjuk och att hans njurar var väldigt förstorade. Vi visste inte riktigt vad detta innebar utan fick en remiss till Spec. mvc på NÄL. Så där var vi, för exakt två år sen idag, för att få det slutgiltiga beskedet att vi var tvungna att avsluta graviditeten. Vi grät floder hela den dagen och fick träffa både läkare och en kurator. Jag fick svälja den tabletten som skulle påbörja "aborten", sen fick vi åka hem med lapp i handen och vänta över helgen. Vi åkte in igen på söndag morgon för att sätta igång förlossningen. De förklarade att det skulle fungera som en vanlig förlossning men att de skulle göra allt de kunde för att jag skulle slippa ha ont. Det lyckades inget vidare. Värkarna satte igång för fullt och väldigt intensivt runt 8.30 på morgonen. Jag fick morfin för smärtorna men kräktes direkt. När man gett fulldos försökte de med en sorts bedövning som lindrade lite i 20 minuter. Efter detta blev värkarna ännu mer intensiva och jag fick flyttas till den vanliga förlossningsavdelningen. Där fick jag lustgas och det var en otrolig lättnad att få slippa undan verkligheten. Att jag låg där med dessa extrema smärtor och visste att barnet som var på väg inte skulle leva. Till slut sattes en epidural och 10 minuter senare, kl. 15:05 föddes en liten kille. Världens vackraste prins. 
 
Jag förstår vad folk menar när de säger att de saknar så det gör ont. För när dessa dagar närmar sig så känner jag verklig, fysisk smärta. Det gör ont i magen, hela bröstet och jag har jämt en klump i halsen. Fan vad saknade dom är!  
 
Lost you before I found you
Gone before you came
But I love you just the same
Missed you before I met you
On earth we never can
But in heaven we'll meet again


Kommentarer
Postat av: Jenny

Tänker på dig så gott som dagligen, och ännu mer nu när årsdagarna närmar sig, Adrians andra, Elliots första <3 Kram gumman <3

2013-12-16 @ 00:11:51
URL: http://minimaxen.blogg.se
Postat av: sofia

Hej Marie, förstår att det är tungt nu när årsdagen närmar sig. Tur att ni fortfarande kan ha varandra som tröst vid de tunga tillfällena. Ni har varit otroligt starka under hela denna resan. Starkt av er att ha tagit det beslutet! Jag önskar så att det ska gå bra för dig och att du kan komma in på den utbildningen du vill. Lycka till nu, vi hörs och ses, skickar styrkekramar! ♥

2013-12-16 @ 03:25:08
URL: http://www.poffen.se
Postat av: Anna H

<3

2013-12-16 @ 07:03:33
Postat av: Camilla

Det är extra tungt kring årsdagarna och det är fint att du och J kan vara vänner. Jag förstår mycket väl hur en sådan sak kan vara tärande på förhållandet. Även om man pratar med varandra så tar orden slut till sist. Kvarstår är tystnaden. Vi har bara varit med om en sak av alla tunga saker du varit med om, och bara det har varit jobbigt för oss. Kram

2013-12-16 @ 07:19:47
URL: http://omlivetefter.blogspot.se
Postat av: Evelyn

Ni har gått igenom så enormt mycket de senaste två åren och speciellt detta år som varit. Det glädjer mig att ni fortfarande är vänner! <3
Tänker mycket på dig Marie, tänker på dina små änglar. <3 <3 <3
Det måste vara rätt exakt ett år sedan vi pratade på fl om njursjukdomen som Adrian och min Linnea drabbades av..
All styrka till dig i denna jobbiga tid som är!
Många kramar / Evelyn

2013-12-16 @ 08:00:50
URL: http://dialysmamma.wordpress.com
Postat av: kusin Alex

Tänker på er och hur orättvist livet är, skönt att ni fortfarande är vänner! Massor med kramar och kärlek<3<3

2013-12-16 @ 10:05:52
Postat av: JENNY

Hej Marie, jag har läst din historia och blir väldigt tagen. Jag har en Excor hjärtpump inopererad sedan 3 veckor tillbaka och ligger inne på AVD 93. Jag gör sjukgymnastik varje dag för att jag skall kunna komma upp på transplantations listan igen så snart som möjligt. Jenny 41 år, från Stenungsund

Svar: Hej Jenny! Så tråkigt att höra att du är så sjuk. Om du behöver någon att prata med eller fråga sånt som de inte kan svara på där på sjukhuset så får du bara höra av dig. Maila först så kan du få mitt telefonnr :) marie_andreasson_1@hotmail. com
Marie Andreasson

2013-12-21 @ 23:19:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: