En hyfsad måndag.

Idag när jag vaknade kunde jag aldrig tro att det skulle bli en hyfsad dag. Jag hade ont i hela kroppen och ville helst bara ligga kvar. Men man kan tjäna mycket på att trotsa kroppen och sinnet. Jag fick en ganska bra dag. Jag har till och med skrattat och varit lite som mitt gamla jag. Det känns så konstigt att det är en helt ny människa jag ska försöka lära känna nu. Jag är ju inte samma person som jag var förut, på både gott och ont. Jag har växt otroligt mycket och fått en tankeställare över vad och vilka som faktiskt är viktiga för mig. Man behöver inte så många, bara dom man väl har är riktigt bra. Det negativa är ju att jag inte alls är lika glad längre. Det känns som jag har ett stort svart hål i mig och jag är rädd att det aldrig kommer läka helt. Däremot är jag ganska övertygad om att jag kommer bli lycklig igen. Jag menar, varför skulle jag annars överlevt allt detta? Det måste liksom finnas en mening med allt. Det måste jag i alla fall tro för att orka fortsätta. 
 
En rolig sak i alla fall är att jag på onsdag ska träffa en tjej som leder organisationen MOD - Mer Organdonation. Tycker det är en fantastisk sak som dom gör att kämpa för att fler ska få lärdom om vad det faktiskt betyder att ge den finaste gåvan man kan ge någon. Tänk ändå att man kan ge upp till 5-6 personer ett nytt liv efter sin egen död. När jag skrev min historia till henne ville hon gärna träffa mig så det ska bli ett spännande möte. 
 
Annars snurrar det mycket tankar i huvudet inför transplantationen. Jag bävar för all smärta som jag vet att jag ska gå igenom. Men jag är inte speciellt rädd för döden längre. Den bittra sanningen är att så som jag har det nu är ju inget liv. Det är bara ett sätt att hålla sig levande, så risken med operationen oroar mig inte särskilt mycket. Det är ju sista utvägen så man har börjat acceptera det som det är nu. 
 
Vet att det är en hel del folk som följer bloggen nu och det uppskattar jag enormt. Hade varit fantastiskt kul om ni ville hjälpa till och sprida den så att jag kan nå ut till flera. Jag har fått så mycket erfarenheter i livet som jag hoppas de flesta slipper få. Men jag tror de erfarenheterna ändå kan användas till något gott i framtiden.
 
Lägger upp en bild på det nya skåpet jag köpte igår för att ha lite av Elliots saker i. Nu hänger det på väggen i hallen så att alla kan se vår stolthet när de kommer in genom dörren. Fattas bara en liten bild i ramen. Nu ska jag bara få tummen ur och fixa nåt liknande för Adrian. 
 
 
 
 


Kommentarer
Postat av: ReidunSvigermor

Så flink du har varit ,Marie :) Det ble ett fint titteskap ! Gleder meg til å se det nestegang vi kommer ! Glad i deg og skal fölge deg hele den tunge veien,jenta mi :) Stor klem Ses i morgen :)

2013-05-07 @ 00:22:25
Postat av: Camilla

Skönt att ha bra dagar emellanåt.
Känner igen mig i mycket. Att behöva lära känna sig själv, sin familj, att analysera sig sönder och samman. Att bygga upp sig bit för bit och att till sist känna sig jäkligt stark. Kanske starkare än vad man någonsin varit, för att i nästa sekund inte klara av någonting. Även detta med ens omgivning, vilka som betyder något.
Jag följer dig här på bloggen och din resa mot ett nytt hjärta.
Stor kram

2013-05-07 @ 07:46:37
URL: http://omlivetefter.blogspot.se
Postat av: Ingelill Pinaas

Hei!
Du kjenner ikke meg,men jeg begynte å lese bloggen din gjennom en link på Facebook...du er med meg i tankene, og jeg synes du er en fantastisk person! (kanskje veldig rart å si det om en man ikke kjenner..? ;)
deler gjerne bloggen din videre!

2013-05-07 @ 18:53:14
Postat av: Kusin Alex

Det är bra att du försöker se det positiva Marie, det brukar oftast vara alla positiva tankar som får en att fortsätta kämpa! Jag tror också som du, att allt har en mening, dock var det så himla orättvist och hemskt att just detta skulle ske. Du har nog alltid varit som någon förebild för mig, och jag har alltid sett upp till dig. (Minns hur glad jag blev när jag fick dina gamla kläder förr i tiden, eller dina gamla leksaker!) Men idag så är du en ännu större inspirations källa för mig, inte på så sätt att jag önskar att mitt liv var som ditt, (nej, det som du har gått igenom ska inte någon människa på jorden behöva gå igenom.) Jag menar mer att det inte är värt att gnälla över små saker, allting går inte alltid som man tänkt sig, men man kan inte bara lägga sig för det. Det är i dessa stunder som jag tänker på dig och vad du gått igenom, det finns inget i hela mitt liv som kan jämföras med det du gått igenom, varför ska jag då störa mig på småsaker?

Sköt om dig Marie, kram! <3

2013-05-07 @ 20:03:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: