Vardagen

Nu börjar vardagen äntligen komma tillbaka. Alla jobbar och jag är sjukskriven. 
Jag spenderar dagarna med att städa, sortera och göra i ordning här hemma! Kan inte ens beskriva hur skönt det är att få vara ensam. Ensam med mina tankar och funderingar. Det kanske inte låter så kul, men efter ett halvår med konstant övervakning så känns det otroligt skönt! 
Igår var jag med mamma och Heidi på IKEA. Det var riktigt mysigt och jag hittade en del nytt och bra! 
Köpte faktiskt skrivbord och en kontorsstol då jag tänkte att jag kan behöva det när jag ska plugga. Man blir inte så inspirerad av att sitta vid vårt tråkiga köksbord!
 
Idag har jag skruvat ihop de nya möblerna, fixat och donat i vad som skulle varit Elliots rum. (En bra kvinna reder sig själv) Det har fått agera "omläggningsrum" under tiden med pumpen men nu efter vi blev av med sjukhussängen börjar det bli riktigt mysigt. Ett gästrum/kontor. Det svider att behöva göra om rummet som vi hade fixat så fint till pojkens ankomst och de blå, söta tapeterna med stjärnor på är en konstant påminnelse. Men jag tror det är en del av bearbetningen, att inse att han aldrig kommer tillbaka så det finns ingen anledning att behålla rummet som det var. 
 
Såhär blev min nya pyssel/kontorshörna :)
 
Jag har även pysslat lite idag och gjort i ordning en liten låda där jag ska ha mina "pysselsaker". Trodde nog aldrig att denna dagen skulle komma, men man kan alltid överraska sig själv. Är ju vanligtvis inte så kreativ av mig men man kan ju alltid ändra sig! ;) 
 
Före
 
Efter :)
 
 
Annars tänkte jag berätta att jag träffat en otroligt trevlig och duktig journalist från Borås. Hon var här i fredags och intervjuade mig för en tidningsartikel. Hon var så proffessionell och hade skrivit ut allt från min blogg, från MODs hemsida och sedan strukit under och skrivit frågor. Det är så roligt att träffa såna som faktiskt läst på och som sköter det på riktigt sätt så det slipper bli massa missförstånd runt min berättelse. Tanken är att artikeln så småningom dyker upp i Aftonbladet, GP eller Amelia. Det ska bli spännande att läsa slutresultatet av denna 3 timmar långa intervju. Hon fotade våras minnessaker från pojkarna som vi har här hemma och sen åkte vi även upp till minneslunden för att ta bilder där. 
 
Det ringde även en annan frilansjournalist idag som ville göra ett repotage i Mama. Vilket jag tycker är väldigt bra då detta sällan tas upp i såna tidningar. De flesta vill ju inte ens tänka "barn & död" i samma mening, vilket jag såklart förstår. Problemet är bara att det kan hända vem som helst och jag skulle nog velat veta mer när det väl hände mig. Vart man skulle vända sig för stöd och bara tanken på att man inte är ensam i hela världen om detta. För så känns det verkligen den första tiden. Så nu ska jag sätta mig och mejla henne lite info. :) 
 
Ha de gött sålänge! :)